Vi er røde, vi er hvide
Imorn bitti drar vi till Danmark. Nu ska det ätas røde pølser och smørrebrød, drickas carlsberg/tuborg/mathilde choklademelk, badas i havet med maneterna, strosas runt i Faaborg och spenderas en massa tid med morfar och familjen i en vecka.
På gensyn!
All dressed up in love
Just nu mår jag så bra. Middag med Leny & Sara igår i Sthlm. Wonderful. Kom hem till ett Eskilstuna i strålande sol. Blev upphämtad av Lollo och Benjamin på eftermiddagen. Vilken gullunge alltså. Såååå söt. När jag kom hem och visade bilderna jag tog i dag för mamma frågade hon (med viss, om än dold, oro i rösten) om jag träffat så många söta barn på sistone att jag själv börjar bli sugen? Hahahaha. Men jag lugnade henne med att det inte riktigt är aktuellt för min del.
Efter att ha strosat runt lite på Tuna Park och käkat lite skjutsade vi lillkillen till sin mamma, sen gick Lollo och jag på bio. Sex and the City. Ooooh I like. Borta är alla mina tankar om ytlighet och konsumtionshysteri, fram kom mina älska-sex-and-the-city-för-alltid-känslor! Inte för att jag någonsin skulle gå och köpa ett par högklackade sandaler för flera tusen kronor, men ändå! Det var ett bra avslut på alla åren med SATC.
Efter att ha strosat runt lite på Tuna Park och käkat lite skjutsade vi lillkillen till sin mamma, sen gick Lollo och jag på bio. Sex and the City. Ooooh I like. Borta är alla mina tankar om ytlighet och konsumtionshysteri, fram kom mina älska-sex-and-the-city-för-alltid-känslor! Inte för att jag någonsin skulle gå och köpa ett par högklackade sandaler för flera tusen kronor, men ändå! Det var ett bra avslut på alla åren med SATC.
Stockhom i mitt hjärta
Snart ska jag till Stockholm. Men eftersom jag inte ska lämna in brorsans dator längre åker jag nog inte upp förrän vid fyratiden. Har ändå inga pengar att shoppa för. Sparar dem till Danmark.
Ikväll ska det dineras med Leny i hennes lya på söder. Tänka sig va! Förhoppningsvis kanske Sara kommer ifrån sitt jobb en stund så hon åtminstone kan äta med oss. Hoppas hoppas. Vilka business women de är de där två. Antar det är min tur att bli vuxen och skaffa mig ett riktigt jobb nu. Men ingen business för min del haha.
Ser faktiskt fram emot att åka till Stockholm. Jag har en viss hatkärlek till den där stan måste jag medge.
Annars är det så himla skönt att vara hemma. Igår träffade jag världens sötaste lilla bebis-Axel och mamma Pethra. Strosade runt i stan lite innan. I regnet under ett paraply, men ändå! Var förbi min söta lilla mummu och berättade om resan. Ska förbi där igen i veckan och visa lite foton från datorn.
Nähä, ska greja lite innan jag ska iväg.
Ikväll ska det dineras med Leny i hennes lya på söder. Tänka sig va! Förhoppningsvis kanske Sara kommer ifrån sitt jobb en stund så hon åtminstone kan äta med oss. Hoppas hoppas. Vilka business women de är de där två. Antar det är min tur att bli vuxen och skaffa mig ett riktigt jobb nu. Men ingen business för min del haha.
Ser faktiskt fram emot att åka till Stockholm. Jag har en viss hatkärlek till den där stan måste jag medge.
Annars är det så himla skönt att vara hemma. Igår träffade jag världens sötaste lilla bebis-Axel och mamma Pethra. Strosade runt i stan lite innan. I regnet under ett paraply, men ändå! Var förbi min söta lilla mummu och berättade om resan. Ska förbi där igen i veckan och visa lite foton från datorn.
Nähä, ska greja lite innan jag ska iväg.
Homecoming
Snart beger jag mig hemåt till Eskilstuna. Packar det sista. Inte hunnit tidigare eftersom jag jobbat hela helgen. Ingen homecoming for good (det blir i augusti), men väl för en vecka.
Sen blir det Danmark med familjen. Som på den gamla goda tiden. Alla fem. Bila ner till Fyn och morfar. Underbart. Har dock en svag känsla av att bilfärden blir lite annorlunda den här gången. Alla tre barnen i baksätet är vuxna och dubbelt så stora som 1995, om inte tredubbelt (Vickan). Och jag får dela köransvaret med Pappsen (för Vickan jobbar natt sista natten innan och behöver sova i bilen). Men men, det ska nog gå bra. Eller, det kommer att gå fantastiskt bra. Så det så.
Nu ska jag packa ner mina Afrikapresenter.
(Precis när jag skulle trycka på "spara & publicera" började Kanye & Chris sjunga på MTV! Coming home again..)
Sen blir det Danmark med familjen. Som på den gamla goda tiden. Alla fem. Bila ner till Fyn och morfar. Underbart. Har dock en svag känsla av att bilfärden blir lite annorlunda den här gången. Alla tre barnen i baksätet är vuxna och dubbelt så stora som 1995, om inte tredubbelt (Vickan). Och jag får dela köransvaret med Pappsen (för Vickan jobbar natt sista natten innan och behöver sova i bilen). Men men, det ska nog gå bra. Eller, det kommer att gå fantastiskt bra. Så det så.
Nu ska jag packa ner mina Afrikapresenter.
(Precis när jag skulle trycka på "spara & publicera" började Kanye & Chris sjunga på MTV! Coming home again..)
Nyckeln till frihet
Kontrollen över mitt liv är återigen i mina egna händer. Jag har alla nycklar i min ägo. Bara jag. Jag behöver inte vakna med bultande hjärta mitt i natten och tro att det står någon i mörkret och tittar. Inte se upp mot fönstret och lyssna för att veta vad som väntar innanför dörren. Det är rent. Jag har skrubbat så mycket att mina händer darrade i flera timmar.
Det är slut på berg- och dalbanan. Varannan-dag-humöret. Inga hårda ord som krossar, sticker hål och gör ont ont ont. Aldrig mer.
Men det finns en annan sida. Det är tomt. Kalt. Berg- och dalbana innebär också att det har funnits toppar. Ingen har heller sagt så vackra ord. Älskat så mycket. Jag ville inte ge upp. Tro inte att jag inte har försökt. Så många gånger. Men jag orkar inte leva mitt liv i en ständig kamp. Det tär på det som är jag. Och det är jag måste ha kontrollen över mitt eget liv.
Det är slut på berg- och dalbanan. Varannan-dag-humöret. Inga hårda ord som krossar, sticker hål och gör ont ont ont. Aldrig mer.
Men det finns en annan sida. Det är tomt. Kalt. Berg- och dalbana innebär också att det har funnits toppar. Ingen har heller sagt så vackra ord. Älskat så mycket. Jag ville inte ge upp. Tro inte att jag inte har försökt. Så många gånger. Men jag orkar inte leva mitt liv i en ständig kamp. Det tär på det som är jag. Och det är jag måste ha kontrollen över mitt eget liv.
Fuck Dig
Jag vet att jag upprepar mig, men den här låten förklarar allt så bra... Danska knäcker!
Anna David - Fuck Dig
Anna David - Fuck Dig
Take a bow
Då var vi där igen. Det är just det här som har gjort att det här inte har funkat. Jag kan vara på toppenhumör och må hur bra som helst. Men då tar han död på det. Knäcker det. Krossar mina drömmar. Ser till att det inte finns något kvar av det lilla jag tror på. Naivt av mig att tro att vi skulle kunna vara vänner. Imorgon är det över. Efter en fyra månaders lång väntan. Jag ville inte att det skulle sluta så här.
Det var det...
Det är meningen att jag ska vara klar nu. Klar. Färdig. Jag har nog inte fattat det ännu själv. Det gick ju bra, examineringen. Examinatorn var inte alls så läskig som vi trodde han skulle vara. Vi fick en lista på ändringar att göra, ganska stora sådana, men när han väl förklarade att det är upp till oss själva om vi vill ändra eller inte så kändes det ju genast mycket bättre. Vi vill ju fixa med den så den blir så bra som möjligt. Den ska ju faktiskt tillbaka till Moçambique och läsas av provinsadministrationen och förhoppningsvis också av Mecuburi. Så lite att göra nu i veckan.
Helgen var suverän. Fredagen var som sagt toppenlyckad. Fortsatte festligheterna med fotbollsfest med Danne & co, vilket innebar att jag var på Loft två kvällar i rad. Nu blir det lugnt ett tag, helt sanslöst dyrt att gå ut inne i stan. Är ju så van vid studentpriserna på stallet... Antar det är lika bra att vänja sig... Men lite svårt att göra det innan man har en ordentlig inkomst!
Nu ska jag fixa lite med mina bilder, sen blir det nog Foyle's war.
Och på söndag åker jag hem! Jag tror aldrig jag har längtat hem så mycket som nu.
Helgen var suverän. Fredagen var som sagt toppenlyckad. Fortsatte festligheterna med fotbollsfest med Danne & co, vilket innebar att jag var på Loft två kvällar i rad. Nu blir det lugnt ett tag, helt sanslöst dyrt att gå ut inne i stan. Är ju så van vid studentpriserna på stallet... Antar det är lika bra att vänja sig... Men lite svårt att göra det innan man har en ordentlig inkomst!
Nu ska jag fixa lite med mina bilder, sen blir det nog Foyle's war.
Och på söndag åker jag hem! Jag tror aldrig jag har längtat hem så mycket som nu.
Uppsatsprocessen
Det började så här, i lugn och ro på bibblan...
Fortsatte sedan i tomma klassrum i skolan.
Här är vi fortfarande relativt pigga och glada.
Några timmar senare såg det ut så här...
Matpaus kl 3 på natten. Här var vi mindre pigga måste jag säga.
Bilder från morgonen därpå går inte ens att få tag på. Trötta och hålhögda gick vi hem och sov. Inga bilder finns heller att tillgå på våra trötta kompisar som tappade 9 sidor analys samma morgon och som därför fick dispans och fortsatte utan sömn ytterligare nätter eller det andra gänget som också satt en natt till.
Själva processen fortsatte i alla fall med presentationer, utfrågningar, expertpaneler och plenardebatt.
Tadaaaaa! Uppsatsen färdigopponerad, bara lite kompletteringar att fixa till nästa vecka.
Och det hela avslutades i riktigt festlig anda. Till en början ute vid Anders&Gunillas torp.
Och fortsatte sedan hemma hos Angelica nummer två som kommit hem från Zanzibar.
För att avslutas på Loft.
Det har varit en intensiv, jobbig, tung tid de senaste veckorna, men samtidigt alldeles fantastiskt underbart roligt. Så här kul har det aldrig varit att skriva uppsats. Och vilken uppsatspartner jag haft. Och vilka tjejer man haft att bolla alla tankar med och ta roliga breaks med, med allt ifrån glass till dance moves som anledningar. Kan inte fatta att allt är slut nu...
Muito obrigada!
Fortsatte sedan i tomma klassrum i skolan.
Här är vi fortfarande relativt pigga och glada.
Några timmar senare såg det ut så här...
Matpaus kl 3 på natten. Här var vi mindre pigga måste jag säga.
Bilder från morgonen därpå går inte ens att få tag på. Trötta och hålhögda gick vi hem och sov. Inga bilder finns heller att tillgå på våra trötta kompisar som tappade 9 sidor analys samma morgon och som därför fick dispans och fortsatte utan sömn ytterligare nätter eller det andra gänget som också satt en natt till.
Själva processen fortsatte i alla fall med presentationer, utfrågningar, expertpaneler och plenardebatt.
Tadaaaaa! Uppsatsen färdigopponerad, bara lite kompletteringar att fixa till nästa vecka.
Och det hela avslutades i riktigt festlig anda. Till en början ute vid Anders&Gunillas torp.
Och fortsatte sedan hemma hos Angelica nummer två som kommit hem från Zanzibar.
För att avslutas på Loft.
Det har varit en intensiv, jobbig, tung tid de senaste veckorna, men samtidigt alldeles fantastiskt underbart roligt. Så här kul har det aldrig varit att skriva uppsats. Och vilken uppsatspartner jag haft. Och vilka tjejer man haft att bolla alla tankar med och ta roliga breaks med, med allt ifrån glass till dance moves som anledningar. Kan inte fatta att allt är slut nu...
Muito obrigada!
Dagen D imorgon
Imorn gäller det. Det blir presentationer av alla 6 uppsatserna, opponeringar, grillning av en experpanel (Moçambiqueexperter alltså) och diskussioner. Heeela dan. Och vi har en läskig examinator. Hjälp.
Nu ska vi fixa en massa i vår uppsats. Och förebreda presentationen.
Wish me luck!
Nu ska vi fixa en massa i vår uppsats. Och förebreda presentationen.
Wish me luck!
Cuz we've only got one night...
Vi satt i skolan hela natten. HELA natten, jag skojar inte. Från kl 8 igår morse tills vi skickade in uppsatsen kl 8.59 nu på morgonen. Fattar inte hur det gick till. Vi har ändå jobbat på som tokar ända sen vi kom hem.. Närmare redogörelse för natten händelser och bildbevis kommer senare idag. Nu ska jag banne mig sova.
Sista stallarna
Idag var det sista kvällen på stallarna. Någonsin. Ever. The end of an era. THE END.
Damn, jag kan inte förstå det. Fyra år har gått så otroligt fort. Jag flyttade ju nyss hit för tusan.
Det var en lyckad kväll, trots att delar av gänget redan stuckit härifrån. (Jag ska göra en tribute till alla mina ladies snart någon dag här i bloggen.) Anna och jag satt i skolan så länge som möjligt. Mycket kvar att göra med uppsatsen. Sen hem snabbt för dusch o fix innan vi träffade de andra på slottsängen. Där satt vi i solskenet tills folk började röra sig mot kön, då rörde vi också på oss för att slippa köbildning och sånt tjafs. Och där var vi, hela kvällen ända tills stängning.
Hann med att shaka järnet med tjejerna på dansgolvet och på gården. Dricka goda drinkar plus shots inhandlade av Natha i baren (bästa bartenden wohoo!). Käka massa nachos uppe i matrummet och sjunga sånger på bosniska (ljubaviiiiiii). Dansa ännu mer och massa avsked. Sorgligt. Söta söta människor som man aldrig mer får träffa. Anna-Lena, min tyska vän för 50-årsfesten vi hade gemensamt drar hem + Toby hennes kompis, de har ändå varit här sen i höstas så man har hunnit börja vänja sig. Min söte franska utbytesstudent för terminen sticker han med + alla andra söta fransmän, om de inte redan åkt dvs. Och alla andra utbytesstudenter också. Och alla andra påhela campus överhuvudtaget. Nästa vecka kommer det vara heeeelt tomt här....
Ååååh jag sen har vi haft massa kontakt med Mecuburi-folk hela dagen idag. Saaaaaknar.
Damn, jag kan inte förstå det. Fyra år har gått så otroligt fort. Jag flyttade ju nyss hit för tusan.
Det var en lyckad kväll, trots att delar av gänget redan stuckit härifrån. (Jag ska göra en tribute till alla mina ladies snart någon dag här i bloggen.) Anna och jag satt i skolan så länge som möjligt. Mycket kvar att göra med uppsatsen. Sen hem snabbt för dusch o fix innan vi träffade de andra på slottsängen. Där satt vi i solskenet tills folk började röra sig mot kön, då rörde vi också på oss för att slippa köbildning och sånt tjafs. Och där var vi, hela kvällen ända tills stängning.
Hann med att shaka järnet med tjejerna på dansgolvet och på gården. Dricka goda drinkar plus shots inhandlade av Natha i baren (bästa bartenden wohoo!). Käka massa nachos uppe i matrummet och sjunga sånger på bosniska (ljubaviiiiiii). Dansa ännu mer och massa avsked. Sorgligt. Söta söta människor som man aldrig mer får träffa. Anna-Lena, min tyska vän för 50-årsfesten vi hade gemensamt drar hem + Toby hennes kompis, de har ändå varit här sen i höstas så man har hunnit börja vänja sig. Min söte franska utbytesstudent för terminen sticker han med + alla andra söta fransmän, om de inte redan åkt dvs. Och alla andra utbytesstudenter också. Och alla andra påhela campus överhuvudtaget. Nästa vecka kommer det vara heeeelt tomt här....
Ååååh jag sen har vi haft massa kontakt med Mecuburi-folk hela dagen idag. Saaaaaknar.
Vackra minnen
Ivete Sangalo - Quando a Chuva Passar
Mina afrikanska drottningar
Jag skulle vilja göra en hyllning till mina Afrikatjejer, mina Mecuburitjejer. Vilket team vi var. Vilket team vi fortfarande är. Det kunde inte ha blivit ett bättre gäng. Det roligaste var ju nästan att det var otippat från början. Bara Anna jag kände ordentligt innan, men nu, som Claudia sa, har vi verkligen bondat på alla plan. Vi har åkt på skumpiga tillsammans, med torkad illaluktande fisk i en påse intill eller en kyckling vid fötterna. Från flaket hade vi fantastiska utsikter, men fick också lyssnat på grodor (till Angelicas stora fasa). Angelica, som för övrigt fick hela restaurangen att titta på oss när hon gjorde ett glädjetjut när hennes favoritlåt (Rihanna) spelades. Och det var Claudia som (i princip) återuppstod från de döda och blev Professora Claudia med en hel skolklass av tonårspojkar. Ylka (a.k.a Ylk, a.k.a Elk) skötte portugisiskan åt oss andra och fick oss alla att skratta åt hennes korta kommentarer. Det var också de två Annorna. Inte en enda presentation av oss utan att det fnissades åt två stycken Annor. Den ena Anna fick en beundrare i en säkerhetspolis som lekte charader och ville bjuda på majonäs. Den andra Anna, som var så himla lugn när kackerlackan hittade in innanför hennes myggnät på natten, blev däremot dödsrädd för den gulvita larven. Och så var det jag. Som maniskt täppte till mitt myggnät varje natt och som lyckades kommunicera på portugisiska utan att kunna ett enda ord. Vill man så går det. Tillsammans var vi starka. Oj, vilka historier jag skulle kunna berätta, men jag tror att det är lite för mycket interna skämt för att det ska gå hem. Kan bara konstatera att vårt gäng rockade i Mecuburi. (Vi har fått höra att inget blev sig likt när vi åkte därifrån...)
African Queens