Chez Emelie

Det händer inte så mycket här. Bibblan varje dag med Anna. Skriverskriverskriver. Det börjar närma sig.

Igår var det bbq med tjejerna och lite utgång på stallet. Börjar bli lite sentimental nu. Allt går mot sitt slut. Och nu är det verkligen så. Innan har det mer varit att någon försvunnit ett tag och sedan kommit tillbaka. Men nu är det the end. Känns så himla konstigt efter fyra år på det här stället...

Nu ska jag äta klart min frulle, sen gå och sätta mig på bibblan med mina Afrikatjejer.

Beijos

Jag är sjukt trött. Det är ju allkårsvecka på campus vilket innebär att folk inte gör annat än att festa. Ja, det är jättekul att det händer något, men jag har faktiskt en uppsats att skriva! I onsdags började en livekonsert ungefär vid midnatt när jag släckte lampan för att sova. Mindre kul. Hittade ett par trasiga öronproppar som dessvärre inte hjälpte så mycket. Och inatt upprepades historien. Det var livemusik fram till midnatt någon gång, sen var det bara musik i allmänhet. Utomhusdisco typ. Ja, jag älskar att de spelade vår låt som handlar om att flyga över regnbågen, men inte när jag ska sova kl 1 på natten...

Trött och lite grinig idag. Måste ju hinna få gjort en massa saker innan Mathilda anländer ikväll. Eftersom vi ska ha handledning där vi ska gå igenom och få översatt ännu mer lagtexter så kommer det ju förvisnna en del tid på dagen. Well, bara att tuta och köra.

Inte blir det mycket tid kvar till bloggande numera... Dagen har tillbringats på bibblan som vanligt. Därefter sprang jag för livet alternativt för Afrika. Beror på vem man frågar. Men loppet hette nog Spring för livet och ordnades av Afrikagrupperna. Det var bara ett varv runt campus, inte ens hela campus. Jag tror det var ca 2,5km. Jag sprang med Nathalie och hennes kompis. Utöver oss sprang två till, resten promenerade. Så jag kan stolt säga att jag kom trea i loppet... =) Well, jag som inte sprungit sen typ förra sommaren var rätt död sen om man säger så.

Ikväll hade jag mina fransmän över på middag. Jag är fadder till den ena, men eftersom han alltid hänger med sin roomie bjöd jag in båda två. Det blev ungsfalu med potatismos och oskaka till efterrätt. Riktigt svenskt. Jag lärde dem till och med att dricka mjölk till maten haha. Jag känner att jag står i skuld till mitt söte fadderbarn eftersom han hjälpte mig så mycket med den franska översättningen jag gjorde åt min faster. Det var ju en del tekniska ord som knappt han kunde. Säger ju en hel del om svårighetsgraden på den översättningen. Men, det gick tydligen bra för pengarna trillade in på kontot efter ett tag så kunden var tydligen nöjd.

Tyvärr kunde jag inte hålla mig från att äta ännu mer av ostkakan när de gått hem. Det var ju så gott och jag behövde det när jag satt och skrev lite nu... jag mår dock lite illa nu. Typiskt mig. Äta tills jag mår illa.

Nu måste jag borsta tänderna sen tänkte jag se lite Gossip Girl.

Det blev en mycket lyckad kväll i fredags. Spelade spin hos Angelica. Dansade en massa på Stallarna. Jag bjöd laget runt på päronshots bara för jag hade så trevligt. Kvällen avslutades med korv med mos och räksallad på Statoil, vilket ju hör en bra utekväll till. Men kvällen var inte slut ännu. Det blev till och med efterfest och det var längesen jag orkade med något sådant.

Dagen därpå degade jag med Helena i stort sett hela dagen. Vi pallrade oss till och med bort till Max på andra sidan stan. Inget klår Max när det gäller hamburgare.

Igår satte vi igång med plugget igen. Vi har ju kommit överens om att bara vara ledig en dag på helgen för att vara så effektiva som möjligt. Fick ner lite på pränt i alla fall, men jag var sjukt seg fortfarande.

Idag är jag hur trött som helst. Jag fattar inte varför jag aldrig kan somna på kvällarna. Det här är ju värdelöst.

Ikväll pausar vi från uppsatsskrivandet. Det ska blandas goda drinkar, dansas och skrattas en hel del. Lite Mecuburi-reunion också. Jag tippar på att Anna & Angelica kommer vilja lyssna på Chris Brown. Jag tänker lyssna på den här.



Até logo!

Idag finns inte mycket mer att skriva än att hela dagen har ägnats åt uppsatsskrivande. Heela dan. Kom hem nyligen, ganska uppe i varv efter att vi faktiskt kom igång lite grann i vårt filurande innan vi skickade iväg några sidor till handledaren. Och inte kunde jag låta bli att hetsleta lite jobbgrejer som vanligt så jag blir ännu mer uppe i varv lagom innan jag ska försöka få lite sömn. Vore kanske bra om jag för en gång skull skrev en ansökan och skickade i stället för att bara titta på annonserna. Det är bara det att jag vill så himla mycket och allt känns ouppnåeligt att jag vet inte var jag ska börja.

Dagens Moçambiquedos består av bilder på röda vägar:


På vägen ut ur Nampula


Landskap på vägen från Nampula till Nairuc


Mer röda vägar


Ja, det här är en väg...

Lite bloggtorka här. Jag sitter mest och tittar på alla mina bilder med alla fina minnen när jag får tid över framför datorn. Eller hetsletar efter praktik/jobb/volontärgrejer - utan resultat. Eller hetsöversätter CV till engelska. Då är det bra att man har australiensiska vänner (Jess) med engelska som modersmål att vända sig till med förfrågningar. Den rackarn har fått jobb på immigration i Sydney, precis som hon ville. Superkul!

Ja och så skriver vi på vår uppsats förstås. Kommit igång lite nu i alla fall. Filat lite på syfte och frågeställningar. Jobbar med teoriavsnittet (SRL samt Friedmanns territorialitet). Sakta men säkert. Bara att bita ihop och köra. Anders vill helst ha 10 sidor imorgon...

Vi pausar i skrivandet ibland också och tittar på bilder. Väljer nya skrivbordsbilder och msn-bilder efter humör. Saknar. Längtar.

Pausade dessutom med en föreläsning/sopplunch i och med att det är mångfaldsvecka nu. Cajsa är ansvarig och ordnar, plus att jag ju sitter med i referensgruppen för studenthälsa och handikappfrågor, så då måste jag ju faktiskt närvara lite. Sandra Dahlén var i alla fall där och föreläste utifrån sin bok Hetero, där hon bryter trenden lite och utgår från den heterosexuella normen. Intressant.

Åh, så har jag äntligen fått träna ett riktigt svettigt pass. Inledde veckan med Core igår. Det var ganska lagom sådär en måndag. Idag blev det Air (gamla intensiv) och det var verkligen en genomkörare. Fy tusan vad svettig jag var. Men såå skönt. 8 veckor utan träning är ju ingen höjdare. Först var jag sjuk i två veckor, sen iväg under 6 veckor utan att motionera det minsta. Får ju typ börja om från början...

Nä, nu ska jag nog försöka få lite sömn. Avslutar med några fina bilder.


Jag, tillsammans med Whitney och hennes kompisar på trappen utanför Monjanes.


Vi lär våra vänner hur man dansar Små grodorna på avskedsfesten.


Världens sötaste grannpojkar med varsitt sockerrör.


Vägen ut ur Mecuburi Sede mot Momane.


(Tack Angelica för bilderna!)

Gårdagen var en sån himla bra dag. Handledning som gick bra. Strålande sol. BBQ på Tufvanängen. Öldrickande. Dans och mingel på Stallarna. Allt detta i sällskap av sötaste vännerna. Lovely.

Hoppas att den här dagen blir lika bra. Ska neråt stan med Helena och Josse om ett tag. Förhoppningsvis blir det lite shopping, lite sushi och lite solande.

Lucky Dube - Remember Me

Så här såg man ut varje kväll när man bäddade ner sig för att sova.

Så var kaoset tillbaka. Ont i magen. För lite sömn. I köket ligger sönderrivna foton över hela golvet. Knas.

Snacka om att vara helt fylld till brädden med blandade känslor.

Picknickade med Suz, Malin och Cajsa på lunchen idag, igår kväll grillade jag med Helena och Josse. Solen skiner. Man behöver inte ens ha jacka på sig. Boxades med Nathalie (iof ångest att man inte tränat på alla dessa veckor) och det kändes ändå skönt att röra sig och när vi kom ut från Vugi luktade det sommar ute. Underbart. Det skapar fjärilar.

Sen är det ju situationen här hemma som bidrar till ångestfyllda känslor. Men framför allt framtiden. Jag får panik när jag tänker på att jag säkert blir tvungen att vara i Sverige i höst. Inte för att jag vet vad jag ska göra och om jag ens kommer att hitta ett jobb i här, men ändå. Jag sitter och tittar på jobbannonser och får ännu mer ångest. Jag vill bara bort igen. Vill inte vara här. Fast samtidigt är det himla skönt att vara hemma ju. Duscha varmt och länge om man vill (fast jag slösar inte varmvatten jag looovar) och hela kylen full med mat som man kan laga när som helst. Mobilen funkar och dator med internet inom räckhåll. Fast nä, det spelar ingen roll. Damn, hur ska jag kunna koncentrera mig på att skriva uppsats nu i en månad när jag inte ens vill vara här. Ångest.

Sen pratade jag med Claudia och vi bytte bilder på msn. Då kom fjärilarna tillbaka.

(Och nu skulle jag illustrera det hela med bilder men blogg.se flippar. Suck.)

Kom hem från Moçambique igår kväll. Men jag hade ingen som helst lust att åka därifrån. Vill tillbaka till det här...