Construction Worker

Jag började bli lite rastlös här igår, efter typ flera dagar hemma i huset och inte göra någonting. Eller jo, jag har suttit med min dator i knät i min enorma säng (bästa sängen Nathalie!) och skrivit lite praktikansökningar (tar sjuuukt lång tid), kollat på Grey's Anatomy, bränt ut Afrikabilderna, facebookat, kollat på Grey's Anatomy, letat jobbannonser, kollat hemsidor det stod om i Clintons bok "Att ge", kollat på Grey's Anatomy... Typ så. Och sprungit lite ärenden till mamma (typ gå fram och tillbaka med en lagad cykel som inte blev lagad sjuttiofem gånger) och försökt komma igång med träningen. Men som sagt, rastlös blir man...

Därför erbjöd jag mig frivilligt så fort pappa ens började prata om att åka ut och jobba lite i stugan på hans lediga fredag. Så upp i ottan (eller egentligen inte, men det låååter bättre haha) imorse, iväg till byggmax och handlade cement och rör som vi skulle gjuta i, sen ut till stugan. Vi jobbade på som tusan, så vi var klara med allt redan kl 1. Då hade vi fixat och mätt ut var alla plintar skulle vara (de ska liksom vara grunden till stugan som kommer ligga lite över mark), grävt och borrat hålen, sågat plankor och skruvat ihop så att de är en exakt rektangel, jag vispade cementblandningen (som en stor elvisp fast man använder två händer haha) och pappa öste cement ner i rören. Superduktiga var vi! Sen blev det storhandling på Willys och matlagning och för en gång skull har hela familjen ätit kvällsmat tillsammans, hör och häpna, det händer inte ofta.

Nu ska jag strax cykla iväg till Susie och kolla på film, först en sväng förbi Godisland, eftersom jag haft en nyttig vecka så här långt hehe...

Harsh Reality



Det är dags att inse fakta. Jag har gått under den här tunneln för att aldrig komma tillbaka. It's the end of an era. Jag befinner mig inte längre i campusbubblans trygga värld som jag gjort de senaste fyra åren. Jag är ute i verkligheten. Den hårda verkligheten. Det är nu allvaret börjar. Det är bara det att jag inte känner mig redo än. Min rastlösa själ klarar inte det. Men jag ska klara det här. I'm gonna find a way. My way.

(Parantes för er som aldrig varit campusbor. Detta är tunneln som leder ut från campus till Ica-butiken i bostadsområdet Teleborg. I folkmun kallas den bara "verklighetstunneln". När man t ex stämmer träff med någon när man ska ut och promenera eller liknande: "Vi ses vid verklighetstunneln". Punkt slut, inget mer med det. Dock har man skojat om den många gånger eftersom verkligheten tett sig så avlägsen...)

Kaffe, kaffe och likör

Sista dagarna i Växjö flög förbi. Avslutningen på fredagen var perfekt. Först en timmas konstant asgarvande åt Shan Atci på Palladium, mellanfest hos Milena, och därefter gjorde Claudia, Nathalie och jag Loft en sista gång. Bra blev det. Riktigt bra. Natha och jag hade ju funderingar innan på att dra hem vid 00.30 eftersom vi då skulle kunna få skjuts hem, men de planerna lade vi på hyllan ganska snart.  Det hann bli Mc Donalds, en rolig taxifärd samt macka och skitsnack under en filt på balkongen innan jag ramlade i säng vid 4-tiden.

På lördagen blev jag upphämtad i världens fulaste hyrbil från statoil vid 10-tiden, sen åkte vi hela tjejgänget till Josse i Munka-Ljungby (ligger utanför Ängelholm i Skåne för er som inte är så haj på södra Sveriges geografi hehe...) där vi hade kräftskiva. Sicken helg det blev. Kräftskivan var galet kul. Mycket kräftor blev det. Vi sjöng och gapade i kör. Ojojoj.



Mindre kul att städa undan illaluktande kräftskal dagen efter, särskilt eftersom det var hur mycket getingar som helst. Men det gick bra. Tiina och jag stannade lite längre än alla andra, så vi hann med en visit i Josses nya lägenhet i Helsinborg också. En fika i solen på hennes fina balkong. Vilken stad Helsingborg är alltså! Jag fastnade direkt! När bi kom tillbaka till Munka blev det bakisslöande med mat, godis och Bridget Jones.



Bostadslös/inneboende

Jag är dålig på att uppdatera. Jag orkar inte. Jobb jobb jobb och städ städ städ var det förra veckan typ. Fy tusan vad jag skrubbade. Fick kapa naglarna totalt. En hel trea, alldeles själv. Allt skit som jag ignorerat för att det inte var mitt ansvar att städa fick jag ta hand om ändå till slut. Jag kokade av ilska. Men rent blev det. Så sen i lördags har jag bott här hos Nathalie och Joel. Vilka pärlor som låter mig bo här en hel vecka!

Kan inte fatta att jag bara har en dag på jobbet kvar. Det är ändå min tredje sommar. Kommer aldrig mer tillbaka dit. (Man ska aldrig säga aldrig, men om jag skulle göra det vore det ju rätt tragiskt i alla fall....)

Det känns som att jag går runt med en konstant ångest som jag har pulat ner i nåt hörn någonstans och förtränger. Ibland sipprar det fram, då får jag hjärtklappning någon sekund, men jag slår direkt bort det och tänker på något annat. Vill inte att det ska vara slut på allt det här. Jag vill bara vara ansvarslös ett litet litet tag till.... Jag tror att jag kommer bryta ihop när jag kommit hem till Eskilstuna i nästa vecka, efter en toppensommar här i Växjö och efter helgens stundande kräftskiva/reunion med Växjötjejerna, och inser att det är över. Men än så länge ignorerar och förtränger jag. Diskuterar hur vi ska få ut så mycket som möjligt av de sista dagarna nu med Claudia. Fika/öl imorn kväll, Shan the man på Palladium och lite shaky shaky på Loft en allra sista gång på fredag...

Girls just wanna have fun

Ok, jag vet, jag är urkass på att uppdatera bloggen. Jag har bara inte pallat. Var hemma några dagar i Eskilstuna förra veckan. Solade och badade i Mälarbaden och snickrade i stugan. Orkade inte med så mycket mer än att bara umgås med famijen. I veckan jobbade jag mest och när jag var ledig packade jag. Packa packa packa. Tänk att man har så mycket grejer! Och resten av tiden umgicks jag med folk. Tiden rinner iväg så vill få så mycket tid med tjejerna som möjligt.



Hann också med två svängar på Loft den här veckan. Det var sista onsdagen i onsdags, så jag skyndade mig hem efter jobbet och gjorde mig iordning för en kväll på stan med tjejerna. Suz & Malin var ju också här, så det var riktigt skoj.

I fredags var det sista kvällen med Yllka innan hon åker till Kosovo inatt. Eftersom det var Karl Oskar-dagarna var vi ute tidigt, och det blev en helkväll på Loft med mycket dansande och därefter en traditionsenlig efterfest hos mig à la Claudia&Emelie. I just can't believe it's all ending now...



Igår morse var det bara att pallra sig upp, för mamma och pappa kom med släpkärran på förmiddagen. Vi bar flyttlådor och packade släpet fullt fullt fullt. Hämtade min nya säng hos Natha och lassade upp den på takräckena. Svettiga blev vi. På kvällen promenerade vi in till stan, åt lite libanesisk mat och gick och kikade lite på stan. Riktigt mycket folk eftersom det var Karl Oskar-dagarna som sagt. Vi köpte lite marknadsgodis, såg en skymt av Amy Diamond (men vi stannade INTE och lyssnade hahahaha), och minglade lite innan vi promenerade tillbaka till campus. Där hittade vi den nya träningsanläggningen de byggt intill sjön, så vi testade den lite hahahha. Imorse gick vi upp tidigt lastade det sista. Pappa fick till och med göra en hemmasnickrad lösning för cykeln frampå släpet för att få plats med den. Så vid halv nio i morse stod jag där med en så gott som tom lägenhet.... Sorgligt!