Chez Emelie

Ibland stannar jag upp. Och andas. Ibland kommer tankarna direkt. Ibland inte alls. Det är klart att det är mycket med det hela som jag saknar också. Jag lyssnade på Parce que c'est toi med Axelle Red häromdagen när jag cyklade hem från jobbet...



Tårarna kom utan förvarning. ...qu'avec toi je n'aie plus peur de vieillir. Jag brukade verkligen känna att den raden stämde. Trodde att det var för evigt. Men trots att jag så gärna ville att det skulle vara vi, måste man ibland inse fakta. Det var inte rätt. Dags att gå vidare. Jag har gått vidare. Men jag ångrar ingenting och det är inte heller någon idé att älta. Jag ska alltid minnas de fina stunderna. Allt det vackra. Även om det är svårt just nu.

Det var en bra dag på jobbet. Det allra bästa var att faktiskt få sluta halv fyra en fredagseftermiddag i juli. Solen skiner. Ölen ligger på kylning. Moçambiquelåtar pumpar ur högtalarna. Snart sätter jag mig på gräsmattan och dricker öl med Angelica och väntar in Claudia. Sen stan med lite folk från klassen. Lovely!

På ett sätt känns det som att jag fått mitt liv tillbaka. Frihet. Så mycket jag vill göra, så mycket jag faktiskt kan göra. Det är liksom allting, inte bara att jag bara har mig själv att ta hand om numera. Det är också sommaren, vilket betyder att jag inte måste ägna dagarna åt att plugga (även om jag har fått lägga ner en hel del tid på att fixa med uppsatsen så att vi får en proffsig sista version inlämnad och skickad till Moçambique). Inte heller har jag en mörk höst i Växjö framför mig, utan allt är osäkert. Och idag bara älskar jag den osäkerheten (även om den många andra dagar ger mig ångest). Jag orkar verkligen inte vara dödligt seriös just nu. Jag vill bara leva. Det liksom bubblar i mig. Det finns så mycket där ute. Alla dörrar är öppna. Så många nya människor att träffa. Så mycket nytt att lära. Jag vill göra allt allt allt. Och ingenting. Det är sant. Jag kan också njuta av att sitta hemma och titta på tv utan att ha dåligt samvete. Jag tycker det är underbart att bara slösa bort en hel dag av att strosa runt på stan och fika i all evighet.

Nu ringde söta Pappsen. De har nästan monterat hela köket i stugan. Åååh nu längtar jag hem så jag också får se. Drar nästa onsdag, stannar till lördan. Ska bli mysigt!

Nähä, värst vad tiden går. Ska ta ett avsnitt till av Grey's, sen är det ju Morden i Midsomer.

Än så länge måste jag säga att det här är den bästa sommaren hitills i Växjö. Vem kunde ana det. I år är det faktiskt folk i stan och jag har (VARNING internskämt) två getter och en älg att hänga med. Och massa andra sötnosar också förstås! På mina lediga dagar har det blivit en hel del häng på stan och några vändor på Loft har vi också hunnit med. Mycket tokigheter. Hahaha.

Min kameraladdare har försvunnit. Puts väck. Misstänker den följde med flyttlasset som gick för en månad sen. Men där får jag inget svar. Jag som ville dokumentera sommaren -08.

Jobbet rullar på som vanligt. Tiden går alldeles för fort. En dryg månad kvar att jobba. En månad kvar i lägenheten. Sen flyttar jag in till Nathalie hihi. Sen kräftskiva i Munka-Ljungby den 23:e. Därefter tomt. Nada. Blankt. Arbetslös akademiker som bor hemma hos mamma och pappa. För att skjuta på det lite funderar vi på att dra iväg nånstans en vecka. Får se hur det blir med det.

Nu ska jag försöka mig på att skriva en ansökan. Suck.

Danmarkssemestern var precis lika underbar som jag hade hoppats!


Promenader på Faaborgs gator.


Mycket tok, comme d'habitude hos familjen Sandberg.


Mor & far. Söööööta.


Danska flaggan i bakgrunden. What a coincidence!


Världens bästa morfar!


Familjen Sandberg gick i barndom för en dag. Legoland, som på den gamla goda tiden.


En rejäl glasstrut på Fjellebroen.


Havnen i solnedgången.


Isn't it lovely?


Kvällsdopp.


Kan inte få nog av solnedgången!


Nu ska det banne mig aldrig få gå så här många år innan jag åker tillbaka dit igen. Det är ju ändå mitt andra hemland.