Chez Emelie

Jag skulle vilja göra en hyllning till mina Afrikatjejer, mina Mecuburitjejer. Vilket team vi var. Vilket team vi fortfarande är. Det kunde inte ha blivit ett bättre gäng. Det roligaste var ju nästan att det var otippat från början. Bara Anna jag kände ordentligt innan, men nu, som Claudia sa, har vi verkligen bondat på alla plan. Vi har åkt på skumpiga tillsammans, med torkad illaluktande fisk i en påse intill eller en kyckling vid fötterna. Från flaket hade vi fantastiska utsikter, men fick också lyssnat på grodor (till Angelicas stora fasa). Angelica, som för övrigt fick hela restaurangen att titta på oss när hon gjorde ett glädjetjut när hennes favoritlåt (Rihanna) spelades. Och det var Claudia som (i princip) återuppstod från de döda och blev Professora Claudia med en hel skolklass av tonårspojkar. Ylka (a.k.a Ylk, a.k.a Elk) skötte portugisiskan åt oss andra och fick oss alla att skratta åt hennes korta kommentarer. Det var också de två Annorna. Inte en enda presentation av oss utan att det fnissades åt två stycken Annor. Den ena Anna fick en beundrare i en säkerhetspolis som lekte charader och ville bjuda på majonäs. Den andra Anna, som var så himla lugn när kackerlackan hittade in innanför hennes myggnät på natten, blev däremot dödsrädd för den gulvita larven. Och så var det jag. Som maniskt täppte till mitt myggnät varje natt och som lyckades kommunicera på portugisiska utan att kunna ett enda ord. Vill man så går det. Tillsammans var vi starka. Oj, vilka historier jag skulle kunna berätta, men jag tror att det är lite för mycket interna skämt för att det ska gå hem. Kan bara konstatera att vårt gäng rockade i Mecuburi. (Vi har fått höra att inget blev sig likt när vi åkte därifrån...)

 

African Queens

Åhh vad fint! Haha blev nästan lite tårögd nu.

Btw.

Jag ser ut som en jätte jämfört med er andra dvärgar på sista bilden.

Oups det förra inlägget var från moi. Om du inte kan ana vem jätten är så är det JAG, as in ANNA.

Jag tycker att vi är väldigt fina i våra capulanas. Åh vilken rolig kväll det var! Minns lill-killens dans som om det var igår. Oh mama!

hahaha anna du är minsann ingen jätte, du är supersöt. vi är supersöta! och jaaa, jag minns lillkillens dans angelica. tänk om fem år när han har åldern inne och kommer hit och gifter sig med alla oss hahahaha, vilken pudding han kommer vara!