Construction Worker

Jag började bli lite rastlös här igår, efter typ flera dagar hemma i huset och inte göra någonting. Eller jo, jag har suttit med min dator i knät i min enorma säng (bästa sängen Nathalie!) och skrivit lite praktikansökningar (tar sjuuukt lång tid), kollat på Grey's Anatomy, bränt ut Afrikabilderna, facebookat, kollat på Grey's Anatomy, letat jobbannonser, kollat hemsidor det stod om i Clintons bok "Att ge", kollat på Grey's Anatomy... Typ så. Och sprungit lite ärenden till mamma (typ gå fram och tillbaka med en lagad cykel som inte blev lagad sjuttiofem gånger) och försökt komma igång med träningen. Men som sagt, rastlös blir man...

Därför erbjöd jag mig frivilligt så fort pappa ens började prata om att åka ut och jobba lite i stugan på hans lediga fredag. Så upp i ottan (eller egentligen inte, men det låååter bättre haha) imorse, iväg till byggmax och handlade cement och rör som vi skulle gjuta i, sen ut till stugan. Vi jobbade på som tusan, så vi var klara med allt redan kl 1. Då hade vi fixat och mätt ut var alla plintar skulle vara (de ska liksom vara grunden till stugan som kommer ligga lite över mark), grävt och borrat hålen, sågat plankor och skruvat ihop så att de är en exakt rektangel, jag vispade cementblandningen (som en stor elvisp fast man använder två händer haha) och pappa öste cement ner i rören. Superduktiga var vi! Sen blev det storhandling på Willys och matlagning och för en gång skull har hela familjen ätit kvällsmat tillsammans, hör och häpna, det händer inte ofta.

Nu ska jag strax cykla iväg till Susie och kolla på film, först en sväng förbi Godisland, eftersom jag haft en nyttig vecka så här långt hehe...

Harsh Reality



Det är dags att inse fakta. Jag har gått under den här tunneln för att aldrig komma tillbaka. It's the end of an era. Jag befinner mig inte längre i campusbubblans trygga värld som jag gjort de senaste fyra åren. Jag är ute i verkligheten. Den hårda verkligheten. Det är nu allvaret börjar. Det är bara det att jag inte känner mig redo än. Min rastlösa själ klarar inte det. Men jag ska klara det här. I'm gonna find a way. My way.

(Parantes för er som aldrig varit campusbor. Detta är tunneln som leder ut från campus till Ica-butiken i bostadsområdet Teleborg. I folkmun kallas den bara "verklighetstunneln". När man t ex stämmer träff med någon när man ska ut och promenera eller liknande: "Vi ses vid verklighetstunneln". Punkt slut, inget mer med det. Dock har man skojat om den många gånger eftersom verkligheten tett sig så avlägsen...)

Bokkrångel

Jag måste bara skriva av mig och beklaga mig över en annan sak som hände i veckan. Eller egentligen började det förra veckan tror jag det var. Ansvarige läraren för vårt program (som är en toppenbra lärare alltså) skällde i princip ut oss för att vi inte hade fixat kurslitteraturen till första föreläsningen. Lilla jag hade ju fixat en bok, för den hittade vi billigt på bokmässan, den andra hade jag faktiskt beställt men den var försenad. Som vanligt tar jag åt mig av kritiken ändå, fast det säkert var andra som inte ens hade tänkt en tanke på böckerna. Jag gick därför hem och satte mig och letade efter böckerna till kommande delkurs. Det verkade nåt lurt med litteraturlistan, för två av böckerna stämde inte riktigt, men den tredje stämde så den hittade jag. Beställde den och kände att jag i alla fall gjort något för att förbereda mig. Diskuterade det med Anna några dagar senare och hon hade inte heller lyckats fatta litteraturlistan så hon slängde iväg ett mail till läraren för nästa kurs. Då visar det sig att hela listan är fel! Samma dag trillar ett paket in i min brevlåda med boken jag beställt. Åh vad arg jag var! Här är man duktig och beställer, men bara därför så stämmer inte litteraturlistan! Blä! Nu vet jag inte vad jag ska göra. Boken kostade bara 116kr, är det värt besväret att fixa ett paket och betala portot och skicka tillbaka den eller ska jag behålla boken? Jag mailade läraren och frågade om den va läsvärd nu...

På jobbet

Är på jobbet nu. Varit här sen kl 8 imorse. 14-timmarspass + natten. Vilken början på den här sommaren. Men men det har gått bra iaf. Nyss gick larmet, usch jag får hjärtklappning varje gång. Det var typ falskt alarm. Började dock tänka på att det är lite scary att va här så här på natten... uuusch. Bort me de tankarna. Ska stänga in mig i personalsovrummet och läsa i min lilla bok, sen sova tidigt.

Förresten, var så mysigt att få träffa min bébé igår efter nära två veckor ifrån varandra. Jag tror nog att lite avstånd bara är bra ibland, för då får man verkligen saaaakna.