Chez Emelie

Det snöar ute. Jag är jättenervös. Litar inte det minsta på SJ. Men mina resekamrater var inte alls lika oroliga imorse, så det beslutades att vi tar det tåg vi bokat från början. Det är väl bara att ta några djupa andetag och ha is i magen.

Det återstår att se när jag har Internetuppkoppling igen och det lär ju bli mest resedagbok, så vi hörs igen i maj. Glad påsk mina vänner!

Klockan går för fort!!! Den är redan halv sju. Och jag har inte alls hunnit med allt jag tänkt hinna med. Jag var i fas fram till kl 3 när jag gick till frisören. Det var efter det klockan började ticka på i 130km/h. Skulle förbi Suz & Malin för att säga hejdå. De bjöd på fika och vi satt och snackade så jag fastnade där i nästan två timmar.

Nu är det jättemycket att göra. Puh, dags att sätta igång. Fatta, imorn är det dags!

Snön ligger vit utanför fönstret. Solen skiner. Det är vinterväder. Svårt att tänka sig att man om några dagar ska befinna sig i värmen. Ofattbart faktiskt. Jag fixar och grejar med packningen, men kommer hela tiden på nya saker som måste inhandlas eller fixas. Undrar om allt får plats i ryggsäcken...

Jag lägger upp en karta över Moçambique nedan. Vi kommer alltså att flyga till Johannesburg i Sydafrika, för att sedan ta bussen till Maputo, huvudstaden i Moçambique. Den 28 mars flyger vi sedan upp till Nampula (som ni kan se på kartan) för att möta upp handledarna och påbörja fältstudien. Några dagar därefter beger vi oss ut i fält. Jag ska ju till Mecubúri, som man verkar kunna se på kartan också. Det börjar närma sig nu...

Åh, jag såg nyss tv-filmen jag spelade in i lördags kväll. This Life + 10, eller Livet kan börja som serien hette i Sverige. De var där allihopa, Miles, Anna, Warren, Milly och Egg (det var där jag blev kär i Andrew Lincoln men sen när Love Actually kom smälte mitt hjärta bara ännu mer...) Den serien var ganska galen, men åh så bra den var. Då ville man bara flytta till London hahaha. Snacka om flashbacks över huvud taget. Originalserien tog ju slut 1997 i UK, vilket innebär att det nog var 1998 som de sändes här. Och det stämmer ju precis in med andra minnen från sommaren 1998. 10 hela år sen! Kan verkligen inte fatta det. Sara, Susanna och jag satt bänkade framför tv:n och såg vartenda avsnitt typ. Galet är vad det är. Time flies.

Men hallå, det kan väl inte snöa nu??? Drog upp persiennerna och det är alldeles vitt ute. Det stämmer inte riktigt, för igår var det vårväder. Skumt.

... det här är ju helt galet. Jag ska snart till Afrika. AFRIKA! Det är bara måndagtisdagonsdagtorsdag kvar, sen lyfter planet från Kastrup på fredag.


Vill ni veta lite mer om Mecuburi, där jag ska bo när vi är ute i fält? Hmm, ja vi vet ännu inte riktigt var vi ska bo, men det ska i alla fall finnas ett hus till oss när vi kommer. Handledarna åker ner i förväg och inspekterar, så det känns tryggt. Annars kommer vi förhoppningsvis ha ström några timmar om dagen, typ två till fyra, om de har tillräckligt med diesel till generatorn... Inget rinnande vatten finns i sikte. Det kommer handla om varsin bunke med vatten som man får tvätta sig bäst man vill med. Man kommer nog få sig en eller annan tankeställare om slitochslängsamhället...

Först en vecka i Maputo. Vi har lyckats boka hotell nu till slut. Hoppas verkligen att all info stämmer, särskilt vad gäller priset. Men men, inte mycket att göra åt. Får lösa det när vi kommer dit om något krånglar.

Nu måste jag sova så jag inte är alldeles för trött på redovisningarna imorgon.

Nog var det rätt låt som vann. Som vi kom fram till igår, när det gäller schlager finns det en särskild kategori - schlagerbra. Oavsett vad man tycker om musiken annars liksom. Så där klassade vi in Charlotte och i det här fallet till och med schlagerbäst. Hahaha. Nä, men som vanligt är det ju mest crap, så finns ju inte så mycket att välja på. Nu har vi en klassisk svensk schlagerlåt i alla fall, men ingen vet hur det går för det. Varenda år säger vi "i år vinner vi", men så blir det aldrig. Förra året blev det en serbisk nationalist som trots hon själv är gay påstod att homosexuella inte finns. Typ. Låten var ju rätt ok, men hon när hon vann gjorde hon det serbiska nationalisttecknet som Milosevic & co höll på med, vilket gjorde min bosniska vän väldigt upprörd. Så mindre lyckat kanske. Well well, nog om schlager, så intressant är det inte.

Ska snart träffa gruppen borta i skolan och fixa det sista av arbetet inför redovisningarna imorgon. Vi gjorde klart det mesta i fredags för att kunna ha ledigt i helgen, så det var skönt. Tiina har ju varit här, så har hängt en del med tjejerna och tagit det lugnt. Fixat massor inför resan. Så mycket som ska handlas och hela tiden kommer jag på något nytt. Idag är det söndag. Och det betyder att det iiiiiiiiinte är långt till fredag. Wohoo.

Den kom för ett par år sen. Men texten säger rätt mycket. Och danskan knäcker såklart.




Anna David - Fuck dig

Jag fortsätter det här med låtar kopplade till minnen. Mamma och pappa har säkert minst ett tiotal skivor med Björn Afzelius i sin samling därhemma. Många gånger fick jag följa med på någon sommarkonsert med honom. Jag hade en sån där diktbok där folk skrev ner fina dikter eller liknande. I den skrev mamma ner texten till Sång till friheten, så jag har alltid burit den med mig. Själv har jag också lyssnat en hel del på Afzelius. Min personliga favorit är Ikaros. Texten fångade mig någonstans där när jag var tonåring och jag tycker fortfarande lika mycket om den. Men det blir lite för mycket att ha med båda två så jag bestämde mig för att lägga upp Sång till friheten, eftersom den musikvideon hade bättre kvalitet.

Hoppade som sagt intervjun igår och när jag vaknade imorse insåg jag att jag fick skippa morgonens intervju med. Inte kan man åka hem till en pappaledig med bebis så här, det skulle jag aldrig vilja ha på mitt samvete. Som tur är åkte Amanda istället och jag gick på handledning.

Lagar fläskpannkaka nu. Blev sugen på det helt plötsligt och det passade ju bra när jag hade massa mjölk som går ut imorn som aldrig skulle gått åt annars. Ska bli gott! Har nog inte ätit det sen i somras när jag lagade det på jobbet.

Trött och dan är jag. Kunde inte somna inatt. Tog hundra år och jag vågade aldrig titta på klockan för då skulle jag bara blivit stressad. Nu ska jag försöka läsa lite Mikkelsen i eftermiddag innan avstämningsträff för mentorskapsprojektet. Ska förbi Nathalie på fika ikväll också. Har ju bara sett lägenheten inredd med flyttlådor huller om buller, så nu ska jag titta på den iordningjord =)

Måndag idag igen som sagt. Arbetet ska presenteras om en vecka. Och på långfredagen åker vi.

I fredags hade vi en jättespännande dag. De kallade det för "jobbsamtal". Gamla studenter från freds- och utvecklingsstudier kom och berättade om vad de har för sig. Det var väldigt intressant, men gav lite ångest också... Snart dags ju, och det är så mycket man borde gjort redan tidigare. Det som är så roligt med det här är att våra lärare är så himla engagerade. Snacka om skillnad om man jämför med programmet jag tog min kandidat i.

Hade tänkt gå ut på kvällen sen. Var inte så sugen tidigare i veckan, men ändrade mig på fredagseftermiddagen och såg faktiskt fram emot det lite lagom. Men så blev det kalabalik här hemma. Igen. Och jag kunde verkligen inte gå någonstans.

Vaknade upp med ont i halsen i lördags morse. Men det var inte så farligt, så jag cyklade ändå bort mot Samarkand för att uträtta lite ärenden inför Moçambique. Kände mig sämre och sämre under dagen, men fick ändå en del inhandlat. När jag kom hem innanför dörren var jag helt slut. Tänkte att lite mat skulle hjälpa, men icke. Gick en lugn promenad med Nathalie. Himla skönt att gå i skogen lite när det är fint väder efter att ha suttit inne hela veckan. Efter det funkade ingenting längre. Jag skulle tvätta, så jag pallrade mig upp och ner till tvättstugan tre gånger, men det var knappt att jag orkade det. Måste sett ut som en zombie när jag kom gåendes. Vilade mellan varven. Helt slut. Halsen gjorde sjukt ont och det var som att all ork runnit ur hela kroppen. Febern kom och svettades och frös omvartannat. Jag orkade inte ens äta glassen jag inhandlat, och det är inte likt mig! Jag bäddade ner mig framför tv:n på min madrass och somnade tidigt. Sov oroligt hela natten. Sådär febrigt liksom. Vaknade vid 9 imorse, helt utvilad. Med en ond hals, men mådde betydligt bättre än när jag gick och lade mig dagen innan. Himla skumt det där. Det lär ju vara samma virus som Anna har. Hon var hos läkaren för en dryg vecka sen och fick det konstaterat. Och Angelica har halsfluss. Så det var väl som bäddat för att de skulle smitta resten av gruppen.

För min del tror jag det var kombinationen av allting. För det första att jag mådde dåligt av allt gråtande, det tär ju på krafterna. Sen megaförkylningen allan. Och till på köpet hade jag en sån enorm träningsvärk i varenda muskel efter passet i fredags, så samtidigt som att all ork runnit av mig så gjorde det ont i musklerna varenda gång jag lyfte armen typ. Har ju blivit dåligt med träning pga intervjuerna på kvällstid under veckan och sen hade jag inte tränat ett rent muskelpass på hela terminen, utan bara gått på air muskel, som ju bara är hälften styrka.

Har försökt tagit det lugnt idag. Halsen är fortfarande jättetjock. Fick hoppa en intervju nu på eftermiddagen och överlåta den på de andra. Man vill ju inte smitta ner en hel barnfamilj. Det tänker jag inte ha på mitt samvete.

Ska försöka läsa lite Friedmann nu. Och pallra mig till skolan för att skriva ut alla renskrivna intervjuer, samt Sidas manual för hur man gör en Baseline. Jag fattar bara inte hur man ska hinna med allt innan vi åker. Inte ens två veckor kvar nu.

Hektisk dag idag. När vi skulle iväg till första intervjun krånglade bilen. Har jag berättat om bilarna förresten? Det är så hightec att man inte tror det är sant. Man registrerar sig på internet, bokar en bil, går till bilen på utsatt tid, skickar ett sms, får ett sms som man svarar med ett blankt sms, bildörrarna låses upp och så plockar man ut bilnyckeln från en dosa i handskfacket, slår sin pinkod och vips har man en bil! Snacka om modernt hahaha.

Well, den här teknologin kan ha sina nackdelar också. Det blev något fel när vi skulle slå in pinkoden. Allt hängde sig. Jag ringde kundtjänst och vi satt med killen där i luren i säkert 20 min. Hela systemet var segt, han försökte med allt möjligt, och testade att bokade om oss, men det tog sån tid att skicka infon från hans dator till vår bil. Helt galet. Till slut kom det några andra studenter och lämnade tillbaka en bil, så kundtjänst bokade om oss till den lilla bilen istället. Och vi kom en halvtimma försent till intervjun med prästen.

Intervjuerna flöt på i alla fall. Var bland annat på den gamla herrgården som utgjorde navet i Jät tidigare. Jättefina vyar över Åsnen och fina hus och grejer. Vi åkte runt där i den lilla bilen. Klättrade ut från baksätet över den främre stolen hela tiden, trångt och dant, men är det en liten bil så är det. Vi har varit bortskämda med den stora stabila bilen av svenskt märke.

När vi kommer tillbaka till unversitetet vid sju halv åtta-tiden krånglar det igen. Vi glömde lampan på i bilen som vi tänt när vi letade grejer i baksätet och när man väl satt tillbaka nyckeln låses bilen efter typ en halv minut och man har lämnat tillbaka den. Vi fick ringa kundtjänst och be dem öppna igen. När vi står där och väntar står jag och tittar på bilen lite smått uttråkad. Så ser jag ett handtag och blir lite fundersam.
- Men... är inte det där en dörr? frågar jag de andra.
Ni kan ju räkna ut vilket asgarv som bröt ut. Här har vi åkt runt med bilen sen kl 14, krånglat oss ur baksätet genom att klättra över sätena på folks parkeringsplatser och gårdar, medan det hela tiden funnits bakdörrar!

Ja, det var dagens roliga historia. Som vi skrattade där på parkeringen. Folk i husen bredvid måste ju tittat ut genom fönstrena hahaha.

Nähä, renskrivning av anteckningar är det nu. Plus protokollet från mötet igår. Sitter ju med i referensgruppen för studenthälso- och handikappfrågor så i ett infall på mötet igår erbjöd jag mig vara mötessekreterare. Inte så smart när man har hundra andra grejer att göra, men men det går nog fort.

Åh va SVT är bra! De lägger ju ut massa program på internet. Hur bra som helst! Hinner ju inte titta på både Anna Pihl och Kungamordet som går typ samtidigt på måndagarna, så såg det avsnittet av Kungamordet jag missade igår. Väldans spännande. Hemska Gert. Boken är ju såklart bättre, Hanne-Vibeke Holst är en av mina favoritförfattare.

Bakade lite bröd när jag kom hem efter Moçambiquemötet nu ikväll, så det blev nybakt bröd och te framför datorn. Behöver varva ner lite, det här grupparbetet tar kål på en. Imorn har vi föreläsning 10-13, sen intervjuer kl 14, kl 16 och kl 18, plus att vi måste hinna besöka biblioteket i Jät som bara är öppet 17-20 på onsdagar. När man ska hinna äta och överhuvudtaget andas vet jag inte. I bilen mellan intervjuerna kanske... Äsch, men det ska bli kul också såklart. Riktigt roligt att göra lite praktiska saker som omväxling.

Slut på vilandet. Måste skriva klart intervjuguiderna nu.

Biobesök med tjejerna idag. Vi såg No Country for Old Men. Alltså... jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Den var ju bra. Sjukt läskig. Men... skum! Smällde i mig en hel påse Maltesers och igår var det ju godis, grönsaker, dipp och cola framför melodifestivalen med Anna och Helena. Nu får det vara nog med sötsaker på ett tag.

Var ute på stallet en sväng i fredags. Vi var bara några stycken, men det var rätt skoj. Lite lagom sådär.

Just ja, innan det träffade jag prästen! Hahaha! Men det var Amanda och Malin också, och det var en intervju för grupparbetet. Det gick riktigt bra och vi insåg att det är ganska mysigt i Ingelstad. Slapp dock kyrkobesöket imorse. Tyckte vi hade gjort tillräckligt med kyrkliga aktiviteter så skickade andra halvan av gruppen på det. Jag och kyrkan... njaaaa inte riktigt överens va.

Tog mitt första Lariam-piller igår, malariaprofylaxen. Så nu är det bara att vänta och se om jag får skumma biverkningar. Kan bli riktigt illa det där, hallisar och sånt och i så fall får jag byta till den dyra varianten. Men läkarna tyckte man ska testa den här först. Antingen tål man den eller så gör man inte det. Well, skiljer en tusenlapp så det är väl värt ett försök antar jag.

Nu sova.