Chez Emelie

På ett sätt känns det som att jag fått mitt liv tillbaka. Frihet. Så mycket jag vill göra, så mycket jag faktiskt kan göra. Det är liksom allting, inte bara att jag bara har mig själv att ta hand om numera. Det är också sommaren, vilket betyder att jag inte måste ägna dagarna åt att plugga (även om jag har fått lägga ner en hel del tid på att fixa med uppsatsen så att vi får en proffsig sista version inlämnad och skickad till Moçambique). Inte heller har jag en mörk höst i Växjö framför mig, utan allt är osäkert. Och idag bara älskar jag den osäkerheten (även om den många andra dagar ger mig ångest). Jag orkar verkligen inte vara dödligt seriös just nu. Jag vill bara leva. Det liksom bubblar i mig. Det finns så mycket där ute. Alla dörrar är öppna. Så många nya människor att träffa. Så mycket nytt att lära. Jag vill göra allt allt allt. Och ingenting. Det är sant. Jag kan också njuta av att sitta hemma och titta på tv utan att ha dåligt samvete. Jag tycker det är underbart att bara slösa bort en hel dag av att strosa runt på stan och fika i all evighet.

Nu ringde söta Pappsen. De har nästan monterat hela köket i stugan. Åååh nu längtar jag hem så jag också får se. Drar nästa onsdag, stannar till lördan. Ska bli mysigt!

Nähä, värst vad tiden går. Ska ta ett avsnitt till av Grey's, sen är det ju Morden i Midsomer.