The End?

Jag tror att jag ska sluta blogga. Mina dagar är inte särskilt innehållsrika. Jag har liksom inte så mycket att säga. Blir mest ältande, och det orkar jag inte med. Så det får bli pausknappen ett tag. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka. Avslutar med lite bilder som säger mer än tusen ord om var mina tankar befinner sig just nu...

 









...everywhere but here and now.

Over and out.

Ormbett & Stockholmshelg

Inatt drömde jag att jag hade med mig två ormar hem från Moçambique. En gav jag till min pappa och en behöll jag själv. Jag hade köpt dem på någon sorts marknad där man fick dem i varsin låda. När jag väl kom hem insåg jag att jag inte visste om de var farliga eller inte. Först började jag oroa mig för min pappa som ju tveksamt hade tagit emot den ena som present. Sen upptäckte jag att min orm låg där på sängen och såg snäll ut men han tittade misstänksamt ingående på mig. Då insåg jag att han nog inte hade fått mat sen jag köpte honom och ormen såg att jag förstod och gick till anfall. Han var inte så jättestor, så jag lyckades på något vis fånga honom så där som de brukar göra, om halsen, men han han bita mig mitt handflatan. På något sätt dödade jag honom, vet inte hur, men jag gick runt med en hand som började domna bort... Hmmm sen vaknade jag tror jag. Det börjar likna Lariam-drömmar det här. Men några sådana antimalaria-piller har jag ju inte stoppat i mig på ett bra tag...

Om ett par timmar ska jag bege mig till Sthlm för en helg med Växjötjejerna. Eller, de som är i Sverige i alla fall. Tiina är ju kvar i New York och Suz & Malin i Sarajevo. Men det ska nog gå bra ändå! Ska bli så himla kul med lite quality time med dem. Växjöhelg på annan ort. =)



Det blir Hellepelle, Jossankossan, Annapanna, Cajsabajsa och Ellenpåsmällen. Tror till och med att Elin tittar in. Alldeles för längesen sist! Ellen lämnade Växjö för så länge sen att jag inte ens har någon bild kvar på datorn från de gamla goda tiderna och jag pallar inte koppla in externa. Anyway, ska bli superduperskoj.

Mmmmmmmaltesers

Just nu skulle jag vilja ha en egen lägenhet, sitta framför en bra film eller serie tillsammans med en stor påse Maltesers och en kopp te. Inte riktigt samma sak att sitta i mitt rum framför en dator. Och Maltesers får jag för den delen inte äta. Just därför jag har cravings efter dem. Damnit. Nähä, jag ska klara att vara duktig. Har ju gjort det förut så varför skulle det inte gå nu? Så det så.

Morning Glory

Ingen bra start på dagen:
- Det ösregnar.
- Jag gick inte upp den vanliga tiden.
- Jag gick inte min morgonpromenad innan frukosten.
- Jag måste alltså snart ge mig ut i äckelvädret för att få min dagliga motion. Suck.

On My Mind

När jag var ut och gick i skogen imorse fick jag helt plötsligt upp den här låten i huvudet. Powderfinger. Från Australientiden. Jess introducerade mig. De är från Brisbane, jag letade aktivt och kunde promenera på Vulture Street som de döpt sitt album efter när jag var där. Och On My Mind stämmer sjukt bra just nu. Plus att jag är nostalgisk.



Var tvungen att lägga in den här också för att den är så himla bra. Jag lyssnade sönder den, då, för fem år sen. I Love Your Way. Finns en viss risk att jag kommer upprepa mig.


Winnerbäck?

Jag undrar när jag ska hitta tillbaka. Jag tror inte jag har kunnat lyssna på Winnerbäck sedan i februari när allt tog fart. Det har varit tillräckligt med känslor hela tiden utan att jag har behövt framkalla några med hjälp av musiken. Jag har försökt och försökt. Även fast jag kom att må mycket bättre efter ett tag var det som att just den musiken verkligen borrar sig in och för upp saker till ytan som jag helst inte vill tänka på. Som jag har bearbetat och nu försöker lämna bakom mig. Och nu är det nya saker, inte samma gamla ältande som innan. Jag försökte på en av alla busseror mellan städerna i USA. Tänkte att nu fick det väl ändå var nog. Men istället satt jag där med tårar rinnande nerför kinderna på en buss full med okända människor. Vill inte vara utan Winnerbäck, hans musik har varit en sådan stor del av mitt musiklyssnande så länge nu. Kanske att jag bara ska sätta mig en dag och lyssna igenom en massa låtar och bara gråta. Så kanske jag har gråtit klart sen. Jag vet inte.

Beautiful Disaster


The Sun is Shining

Wohooo, solen skiner idag. Äntligen! Det var en fin höstmorgon när jag gick min vanliga skogspromenad imorse. Löv i olika färger. Lovely. Och idag ignorerade jag min gröttradition eftersom brorsan jobbade på Skoga inatt (till 3 imorse, sen tog han tåget till gbg kl 6 för att gå på föreläsning kl 10 - vad gör man inte för pengar säg...) och det fanns typ fyra olika sorters bröd att välja på till frulle. Nu ska jag snart åka och sola. Sen skriva hemtenta.

Bored to Death

Jag är sjukt uttråkad. Inaktiv. Passiv. Omotiverad. Titta bara ut genom fönstret. Har inte sett en skymt av solen på hela dagen. Regnet har öst ner sedan jag vaknade. Inga positiva saker där inte. Jag gick min 5 km-runda som vanligt ändå. Kom hem med plaskande våta skor.

Jag försöker hålla mig sysselsatt. Har lite läsning att ta igen, men hemtentan ska bli klar till torsdag, även om nuvarande sinnestämning kommer innebära relativt låg kvalitet på slutresultatet.

Eftersom jag inte har någon inkomst så måste jag hädanefter undvika alla aktiviteter som innebär användning av pengar (om jag ska ha råd att åka till Sthlm för Växjöreunion nästa helg och till Växjö för mer reunion helgen efter). Jag spenderade ju största delen av mina sommarlöner i USA. Inte för att det inte var värt det, tvärtom.

Tankarna är på helt andra ställen. På en framtid som inte finns. På det som varit fram tills nu. På en framtid som kanske kommer finnas.

Oh well, tillbaka till Gemzöe och Feminism.

Sugar Rehab

Jag hade en strålande plan. Efter min hemkomst till Svealandet så skulle det vara slut med det allt för höga sockerintaget. För oj vad jag har frossat. I och för sig ingick det i min reseplan, men ändå. Amerikanerna är grymt bra på glass måste jag säga. Blev ju en hel del såna (ibland kunde man inte ens välja en liten storlek). Maten var det väl värre med, men några riktigt goda hamburgare har jag ätit. I alla fall, rehab skulle det bli, för att bli av med sockerberoendet. Och minskade matportioner efter tre veckor i supersize-me-landet.

Det gick bra i onsdags. Och i torsdags. Jag har infört minst-fem-kilometer-om-dagen-regeln tills jag kan köpa träningskort. Gå alltså, inte springa (så sjukt tråkigt ju). Och i fredags. Fram till det var dags för kvällsmaten... Hela familjen var hemma, t o m Vic från Gbg. Så dagen till ära hade mamma och pappa varit i Sundbyholm och köpt en stor rostbiff och rökt ost (där det finns en delikatessbutik på en stor gård, så det är bra och lokalt kött och grejer). Detta tillsammans med mammas hembakta baguetter och potatissallad av god kvalitet går ju inte att motstå och jag åt två stora portioner. I och för sig var det nog inte lika onyttigt som en hamburgarmeny men ändå... Men det blev värre. Mathilda och jag käkade nämligen glass på kvällen och lagom när vi kommer med våra till bredden fyllda glasskålar till tv-soffan plockar mamma fram värsta stora godispåsen också... Snacka om sockerchock! Men gott var det.

Well well, jag försöker i alla fall. Det är ett gott tecken. Antar att man måste unna sig saker till helgen för att orka vara så strikt i veckorna. Jag har ju klarat det förut, det är bara det att jag haft dålig självdiciplin det senaste halvåret. Och jag har bestämt mig för att ett träningskort måste införskaffas innan jag blir galen här. Även om jag inte vet vad som händer i framtiden. Har inte varit så här otränad på 4 år.

Nähä, åter till hemtentan. Men inte så fasligt tråkigt som jag har gått och inbillat mig ett tag faktiskt. Plöjde en bok nyss och kom in i tänkandet ordentligt. Det finns ju en anledning till att jag läser genusvetenskap liksom. Sjukt intressant. Och viktigt.

United States of America

Min resa var grymt lyckad. Kan inte fatta att jag var borta i nästan tre veckor. Time flies when you're having fun, right. Folk frågar vilket som var bäst, men jag kan inte riktigt svara på det. Det var tre helt olika upplevelser. Niagarafallen med Garrett som jag inte träffat sen vi åkte hem från Australien för fem år sedan. New York med Tiina. Washington DC och Carlos som jag inte sett på ett år. Allt var grymt på sitt sätt. Eftersom man säger att en bild säger mer än tusen ord låter jag bilderna prata i stället...









Resedagbok

Hinner inte skriva pa tva stallen, sa kolla in min resedagbok for uppdateringar.

New York, New York

Sådär gott folk, nu drar jag till Sthlm för att bo en natt hos Leny. Sen går flyget imorn (Yes I know, jag flyger 11 september... men men så blev det). Så New York, here I come. Até logo amigos!


News

Jag vet, jag är sååå dålig på att uppdatera. Men jag har stressat som en tok med massa grejer. Vet inte varför jag stressar, men det var så mycket jag skulle hinna fixa innan torsdag. Har nog förresten inte ens uppdaterat med mina planer för de närmsta tre veckorna....

Jag ska till USA! Biljetter köpte jag för knappt en vecka sen, beslutet fattades för kanske två veckor sen eller nåt sånt. Galet, jag vet. Men sååå kul. Grejen är ju den att Tiina har fått praktik på UNEP i NYC, Carlos jobbar i Washington DC sen årsskiftet och så har jag ju Garrett, min amerikanske kompis jag pluggade med i Australien, som ju bor i Syracuse i NY. Därför tänkte jag nu slå tre flugor i en smäll och bege mig dit och hälsa på mina söta vänner. På den vägen är det.

I alla fall, det ska fixas med mina distanskurser, fixas presenter (världens bästa jag lovar), flygbiljetter, transporter av alla slag, utskrifter, hemförsäkring (bor ju numera hemma och har ingen egen utan hemmavarande barn t o m 25 ingår i hushållet - vad som händer efter jag fyllt 26 sen vet jag inte hahaha), jobbansökningar måste iväg osv osv. Och eftersom jag är så himla uppe i varv över själva grejen att jag faktiskt faktiskt ska åka blir det ju att jag stressar. Men det gör inget. Det är kul! (Fast studierna blir lidande....)

Först ska jag till Stockholm och sova hos Leny en natt. Litar inte riktigt på SJ och tågen inför ett förmiddagsflyg på torsdag... Ska bli kul att träffa henne också, var ett tag sen nu.

Nu ska jag återgå till mitt fixande.

A língua portuguesa

Jag är kär. Har varit det länge, eller rättare sagt sen i april ungefär, men ibland slår det mig att jag fortfarande har små fjärilar i magen. Idag flög jag på små moln. Finns inget vackrare...

..än portugisiska.

Jag menar faktiskt allvar. Jag som alltid älskat franska måste säga att jag tycker att portugisiskan är snäppet bättre. Och spanskan kan slänga sig i väggen. Det portugisiska språket har fångat mig totalt. A língua portuguesa.

Seminariet idag var jättekul. Vi går igenom grunderna, vilket jag känner jag behöver. Men jag är ändå otålig, vill lära mer, vill lära fort. Jag vill kunna prata ordentligt. Inte bara plocka lite ord med hjälp av spanskan och franskan blandat med nya ord jag lärt mig och sätta ihop till en ur grammatisk synvinkel helt osammanhängande mening (som jag gjorde i Moçambique, trots jag kom rätt långt på det med). Jag vill få flyt, kunna uttala rätt och föra enkla konversationer. Undrar hur snabbt man kan lära sig om man verkligen vill?

Jag har spelat sönder de Ivete Sangalo-låtar jag har, men lyssnar på dem ändå. Till och med den knäppa låten som spelas en massa på radio nu, Segertåget med Maskinen, höjer jag volymen på eftersom den har refräng på portugisiska. Jag ska på jakt efter mer musik. Om det så är brasiliansk, europeisk eller afrikansk portugisiska.

Até então (tills dess)... håll till godo med den här härliga låten.


Ivete Sangalo - Chupa Toda